[sebbes fruga]

[mat under tre kronor]

2010-07-09T13:24:00.001+02:00

När jag var barn, brukade min mamma skoja om var man kan äta mat under tre kronor. I stadshuset i Stockholm, så klart! Men idag är jag och barnen på IKEA och har lyckats med konststycket att äta lunch, fyra personer, för under 30 kr. Det är nåt det!

[sebbes fruga goes politisk]

2010-07-09T10:14:00.004+02:00

Höll nästan på att sätta kaffet i vrångstrupen nu på morgonen, när jag i sedvanlig ordning läste DN.

Almedalsveckan är i full gång och igår var det Socialdemokraternas dag. Vallöften hit och vallöften dit. Och minst 30 timmars barnomsorg ska kommuner erbjuda barn till föräldralediga föräldrar eller arbetslösa diton om Mona kommer till makten. Och den smarriga motiveringen för att öka barnomsorgen från 15 timmar till det dubbla? "Ingen ska bestraffas för att man får ett småsyskon eller för att föräldrarna blir arbetslösa".

Det ska väl till en sosse, eller någon ännu mer till vänster, för att säga nåt sånt. Att ett barn blir straffat för att han eller hon får ett småsyskon och tvingas vara hemma med mamma eller pappa. Nåt är fel. Helt fel. Hemma, med sina föräldrar, är barnets bästa växtplats. Även när det kommit en ny liten människa till världen.

Heja vårdnadsbidrag och valfrihet inom svensk barnomsorg.

Bilden på Mona Sahlin har jag lånat från politikerbloggen.se

[nu badar vi]

2010-06-29T18:54:00.001+02:00

Nu har badsäsongen kommit! Fem-tio minuter på cykel, och vi är framme. Igår premiärbadade hela familjen och idag var det dags igen.

[glamour]

2010-06-17T17:28:00.004+02:00

Jag lever att glamouröst liv... Har vandrat omkring på Östermalms gator, med min för dagen nya "handväska". En påse från Teknik Magasinet. Tror jag ska satsa på nåt lite finare och bättre framöver...

[förevigade]

2010-06-14T18:06:00.005+02:00

I februari lät vi vår vän, Simon Gelinder, fotografera vår familj. Simon är en duktig fotograf, som riggade studio i deras kvarterslokal. Han lyckades fånga vår familj en fredagseftermiddag, när vår koncentration var sisådär... Men vi är så nöjda med resultatet. Livfulla bilder, på levnadsglada barn och vuxna.

Världens finaste...

[emsters alster]

2010-06-13T16:05:00.004+02:00

Vill bara göra alla uppmärksamma på min gamla vän, Emma,

som har en fantastisk blogg. Hon är en fena på att sy.

Ta en titt och bli inspirerad!

Hon lottar även ut en smockklänning, som hon själv syr. Passa på att vara med och tävla!

[mor är rar & syster fyller år]

2010-06-12T11:06:00.008+02:00

Det hör till ovanligheterna numera.

Både att jag bloggar och att jag scrappar.

Fast jag scrappar nog mer än vad jag bloggar...

När tillfälle ges, plockar jag ändå gärna fram alla papper och börjar skapa.

Det är avkopplande, trots att timmen ofta blir sen.

Årets morsdagskort.

Jag gjorde två ganska lika kort till både min mamma och min svärmor på mors dag. I korten låg ett finfint kort på våra barn. Det verkar ju som att barnbarn är det bästa som finns.

Min syster passade på att fylla 30 i samma veva som Mors dags-korten tillverkades. Hon fick inget kort på våra barn, eftersom hon har två egna godingar. Istället fick hon en snygg mixer inslagen i rosa papper och med detta gratulationskort.

Inspirationen till båda korten har jag hämtat på kortskissen.se.

[i somnar ska vi bada]

2010-05-14T11:21:00.001+02:00

Bara några hundra meter från oss, ligger badplatsen. Till och med barnen kan cykla hit. Det är knappt man tror att det är sant. Men så är det. Långt från storstadens puls, men ändå inte. Här lär det bli ett och annat dopp när temperaturen stigit en aning.

[ung och snygg]

2010-05-05T16:57:00.001+02:00

Ett barn på Signer skola frågade mig idag om jag kom från sexan. Visst, jag ser ung ut. Men som tolv...

[jesus goes facebook]

2010-05-04T08:35:00.003+02:00

Kanske återvänder blogglusten snart. Här kommer en länk till en facebook-sida som i allafall gav mig både gåshud och glädje.

www.eugenecho.files.wordpress.com/2009/04/facebookpassion.pdf

[leva i låda]

2010-03-01T18:16:00.001+01:00

Bor man i flyttkartong, är en konservburk en vacker majsskål och en matlåda en utmärkt salladsskål. Man kan ju inte hjälpa att man råkat packa ner allt sånt redan.

[här kommer...]

2010-02-24T14:33:00.001+01:00

På Sthlmsbesök där vi träffade Lilla Gubben.

[ingen gåshud precis]

2010-02-20T11:38:00.001+01:00

Idag har jag gett mig på våra bokhyllor. Föga exalterande att hitta sin gamla kurslitteratur: grekisk-svensk ordbok och Indiens religioner av von Glasenapp. Knappast något jag kommer förkovra mig mer i, men dom får väl hänga med till nästa anhalt ändå.

[blogpaus?]

2010-02-19T14:02:00.002+01:00

Ibland har jag lust att blogga.
Ibland har jag inte lust att blogga.
Just nu är det nog "inte lust" som är det rådande tillståndet.

Kanske jag lite mer officiellt borde pausa mitt bloggande. Eller inte... Den som läser får se, får bli min devis. En vacker dag kanske den totala blogglusten infinner sig, och då mina vänner, kommer jag att blogga för glatta livet. Men tills dess...

[this is how we do it]

2010-02-10T21:17:00.003+01:00

Jag låter seriestripen tala för sig själv...

Bilden kommer från SvD.

[ljuvligheters ljuvlighet]

2010-02-03T21:46:00.002+01:00

Ett eller flera barn, sovandes i vår säng, är ofta förekommande här i huset. Maja har sällan några bra anledningar för att få soma i vår säng. Hon kan mer bara konstatera att hon vill sova där. Punkt.

Elia har dock goda skäl till att välja bort sin säng, till förmån för mammas eller pappas dito. Elias säng är allt som oftast för hård. Eller för mjuk. Och kudden är ibland för tjock. Ännu oftare för tunn. Täcket är alltid för varmt. Tacka för det... i kväll hade gossen satt på sig pyjamasen utanpå understället.

Signe tassar alltid ner på morgonkulan och kryper ner bredvid mig. Det enda jobbiga med det, är att hon nästan alltid kommer bara en kort stund innan jag ska stiga upp.

Jag förstår så innerligt väl att barnen vill sova i vår säng. Jag ville ju sova i min mammas och pappas säng när jag var liten. Det är nåt visst med just den sängen. Doften, känslan i täcket, kuddarna. Trygghet, helt enkelt.

Och i snart sju år har jag fått stå för den tryggheten till mina egna barn. Det är svindlande när man tänker efter, att den tillit jag känt (och fortfarande känner!) till mina föräldrar, som vet och kan nästan allt, känner mina barn till mig.

Men när jag ser mina små tryggt sovande barn, kan jag inget annat tänka än ljuvligheters ljuvlighet.

[magisk promenad]

2010-01-28T15:55:00.001+01:00

Min väg från jobbet och hem. På gränsen till magiskt vacker. Som att promenera genom en pelarhall av snö. Nästan lite Narnia över det hela. Fattas bara att möta Aslan här...

[billiga veckan]

2010-01-25T18:49:00.002+01:00

Vilken bra uppfinning! Tidningen Buffé kör med "billiga veckan" i varje nummer. Fem middagar för fyra personer, till den nobla kostnaden av 400 kr eller mindre. Före jul testade vi en vecka. Och nog hittade jag ett gammalt Buffénummer i kokboksskåpet, så nu blir det "Billiga veckan". Inte så mycket för att den blir just billig, utan mer för att det är en praktisk matplanering. Det går att få fram middag på bordet tämligen snabbt, vilket är skönt när hungriga små och stora magar gör sig påminda efter jobb, skola och förskola.

Den här veckan ska vi äta det här smarriga:
Köttfärsrisotto med tacosting, kassler med varm potatissallad, vit fisk med rödbetor och fetaost, kycklingfilé med couscoussallad och pasta med kronärtkocksfräs.

Blir sugen på middag bara jag läser recepten.

[tips: återanvänd min blogg]

2010-01-18T18:24:00.003+01:00

Jag vet!

Jag är en usel bloggare för tillfället. Livet har helt enkelt fyllts av annat än bloggande. Många spännande och intressanta saker. På gränsen till gastkramande. Grubblerier och funderingar har fyllt huvudet.

Jag ogillar nyårslöften. Några gånger har jag haft nyårslöfte att inte äta godis. På så vis har jag tjänat ihop 1000 kr. Det hände när jag var tio ungefär, så det var mycket pengar då.

Inte ett nyårslöfte, men ett beslut var att sluta bita på naglarna. Det bestämde jag mig för 8 november 2007. Och det har jag hållit ganska bra. Fram till förra veckan. Då rök alla naglar. Och med tanke på att saker och ting varit på gränsen till gastkramande, är det kanske inte så konstigt.

Jag tänker inte avge några nyårslöften så här, 17 dagar in på det nya året. Men det skulle ju vara trevligt om jag kom mig för att blogga lite mer. Annars får ni hålla tillgodo med det jag skrivit tidigare... Återanvända lixom.

[kyla]

2010-01-05T13:32:00.001+01:00

Gick ut på min rast idag. Snö, solsken och 17 grader kallt. Underbart vintervackert, om än i kallaste laget. Fick till min stora förvåning se två luftballonger flyga ovanför mig. Säkert vackert att blicka ut över vinterstaden. Men fy vad kallt!

[sebbes fruga goes nollnolltal]

2010-01-04T21:04:00.002+01:00

Min kära syster gjorde en sammanställning över nollnoll-talet i sin blogg. Förresten, vilket löjligt ord, nollnoll-talet, men så heter det ju... Blev inspirerad och gör sammalunda här. Håll till godo: Sebbes Frugas nollnolltal

2000: Jag blev Sebbes fruga ♥

2001: 010911 köpte vi vår första TV

2002: Flyttade från ett bostadsområde, via ett möbelmagasin och mina föräldrar som lät oss "flytta dit" och stå skrivna där för att flytta till en studentlägenhet. Passade på att tältsemestra i Skåne och Danmark.

2003: Signe föddes & jag tog examen efter fyra år på Missionsskolan

2004: Elia föddes & vi flyttade till en lägenhet på bottenplan

2005: Jag fick min första tillsvidareanställning

2006: Tidernas bästa semester: husvagn i Rättvik! Maja föddes.

2007: Köpte hus.

2008: Började jobba igen efter två års härlig föräldraledighet.

2009: Sa upp mig från jobbet och sålde huset.

Mycket har hänt och ännu mer kommer att hända!

[våren står för dörren]

2010-01-02T13:56:00.001+01:00

Ett första vårtecken. Inte för att jag vill att vintern ska ta slut, utan för att jag vill att julen ska dansas ut. Jag har dock blivit nerröstad av mina barn, som under inga omständigheter vill ta bort julen. Några dagar till kanske julen får va kvar. Och så länge njuter jag väl av mina nyinköpta tulpaner och låtsas att jag inte ser juldukar, gardiner och gran...

[bokslut & framåtblick]

2009-12-31T13:15:00.007+01:00

Det blev en härlig jul i år! Paketen trängdes under granen och i dess närhet. Barnen var glada och förväntansfulla. Föräldrarna också. Och även mammornas föräldrar. Det är nåt alldeles speciellt att fira jul med sina barn, och på så vis minnas den stora spänning som rådde kring jul. Signe sa till mig flera veckor före jul att hon hade fjärilar i magen, för att det skulle bli så spännande med julen. Och jag minns... så var det!

Kusinerna på julafton

Maja och Elvira blir dragna på snow racern från pulkabacken

Det snöade och snöade och snöade. Både under julen och dagarna efter. Och barnen njöt och lekte. Det gjorde föräldrarna också.

Signe i snökojan

Signe, Elia och kompisen Natalie har byggt en snökoja i en av drivorna utanför huset.

Några dagar efter jul kom kylan. Med sort K. Eller kanske med stora bokstäver rakt över. Hur ofta är det 24 grader kallt på de här breddgraderna. Inte så väldigt, skulle jag tro. Jag inser att det inte är unikt, utan att hela Svea rike drabbats av nån slags köldknäpp. Idag verkar det som om det vänt. Det var bara 16 minusgrader i morse, och nu mitt på dagen, knappa tio. Kanske vågar vi oss ut...

Idag är det dessutom nyårsafton. Tid för bokslut och eftertanke. Och lika mycket framåtblickar. Jag ser tillbaka på ett underbart och händelserikt 2009. När vi firade in 2009, sa jag till min vän medan våra makar fyrade av raketer, att "i år händer det". Och faktiskt. I år hände det. Kanske inte exakt det jag trodde. Men det hände. Och det ger konsekvenser för nästa år. Det ser vi med spänning fram mot. Det blir en stor, om inte gigantisk, förändring för hela vår familj. Men vi är så laddade och längtar så mycket. Mer om det längre fram...

Nu vill jag önska ett

GOTT NYTT & VÄLSIGNAT 2010!

[julen är kommen, hopp tralallala...]

2009-12-21T21:48:00.010+01:00

Det finns ett tema här i huset nu. Ett tema, som med stor sannolikhet präglar väldigt många andra hus och familjer just nu. Julen. I år ska vi fira här hos oss, tillsammans med mormor & morfar och min syster med familj. Vi har legat lite lågt med julbestyren av olika anledningar, men igår drog det igång. Lite sent på kvällen, men ändå. En start.

Farmor i huset, som är finsk som en pinne, gör alltid julstjärnor. Och vi brukar alltid få vår beskärda del. Så även i år. Igår insåg dock Sebbe, efter en googling, att det egentligen är lätt som en plätt att göra dessa delikatesser. Så han drog igång ett julstjärnebak. Jättegoda och finfina!

Jag kokade knäck och försökte samtidigt fånga barnen på en gemensam bild. Sprang mellan foto shootsen och knäckgrytan. Dessvärre ville inte Maja samarbeta, utan valde att springa omkring. Hon fastnade dock på en bild.

Och sen fick brorsan bli förevigad med storasyster, utan lillasysters närvaro.

Adventsljusen brinner fint! Fyra brinnande ljus lyser upp mycket!

Jag har använt vanliga blockljus från IKEA och knytit fast en apelsinskiva, en bit kanelstång och en siffra som jag köpt på Village. Stiligt i all sin enkelhet.

Så blev jag inspirerad av Ernst härom kvällen. Han skar helt enkelt ut innehållet i en savoykål, och satte tarzetter i kålen. Jag satte en hyacint istället, och det blev lika...

...ovanligt. Vet inte om jag tycker det är fint, eller bara knastigt, men nu är det så och så får det vara.

Gjorde också som Ernst sa, att smörsteka innehållet i savoykålen. Mums, va' gott det var!

Innan barnen kröp till kojs idag, klädde vi granen. Strax efter jul vill jag städa bort julen, så egentligen borde granen kommit på plats tidigare. Fast jag tycker att granen ska kläs dan före julafton. Men nu har jag sträkt mig så långt att vi har klätt den dan före dan före dopparedan.

[blåsa ballonger]

2009-12-12T16:27:00.001+01:00

Sebbe har slagit in på en ny bana - ballongdjurstillverkning. Barnaskaran är upprymd, för att underdriva. Kul grej, verkligen!

[besprutad]

2009-12-04T13:44:00.001+01:00

Ibland har man flyt... Vi fick ställa oss i familjekön och kom således före halva stan. Bara två familjer före. Det finns bara fördelar med att ha barn!

Notera barnens entusiasm över att bli svininfluensabesprutade... ;-)

[sol]

2009-11-24T10:11:00.001+01:00

Idag skiner solen!

[veckans blåsning]

2009-11-20T13:26:00.004+01:00

Jag är sjuk idag. Förkyld och hängig. Och lite kinkig. Så min käre make bestämde sig för att muntra upp sin ynkliga hustru. Vi satt och drack kaffe och Elia visade ett "trick". Han kunde nämligen rulla ihop tungan, blunda och knäppa med fingrarna samtidigt. Stolt var han.

Sen var det Sebbe himself som skulle "tricka". Det var ett svårt trick han skulle visa. Han satte en tratt i byxlinningen och la ett mynt på pannan. Sedan gällde det lixom bara att pricka tratten med myntet. Han byggde verkligen upp tricket och fick det att låta så svårt, men för honom var det piece of cake. Sebbes fruga var således tvungen att försöka. Vinnarskalle som jag är, vill jag inte vara sämre än mannen i huset.

Jag satte tratten i mina pjamasbyxor, eftersom jag inte kommit ur pjamasen en sjuklig dag som denna. Sen la jag myntet på pannan, redo att bevisa lättheten i tricket.

Och vad händer?

Jag blir alldeles blöt och kall. Sebbe, den fulingen, hällde vatten genom tratten, ner i mina brallor, innan jag ens hann reagera.

Båda två bröt ihop av skratt. Hade jag haft slutledningsförmåga hade jag nog kunnat räkna ut att det inte var ett "vanligt" trick som kräver viss skicklighet. Men nu skulle jag ju verkligen bara bevisa att jag också kan.

Nåväl. Sebbes trick fyllde sin funktion. Jag gapskrattade och kände mig, trots allt, lite gladare efteråt. :-)

[elia goes mosterious]

2009-11-15T19:04:00.001+01:00

Monster trucks har flyttat hem till oss. På riktigt.

[lat eller smart]

2009-11-11T21:11:00.003+01:00

Elia har rivit av små ark från toarullen. Jag frågade naturligtvis varför han gjorde så. Slösa på papper på det viset är inget modern vill uppmuntra. "För att man ska slippa ta där" svarade sonen och pekade på toarullehållaren snett ovanför. Det gäller att göra livet smidigt för sig...

[målarverkstad]

2009-11-10T18:43:00.002+01:00

Idag provar vi att måla med olja på målarverkstaden. Lika färgigt som kolmålningen.

[paus]

2009-11-10T13:10:00.002+01:00

Mitt i stim och stoj på jobbet... en mugg kaffe. Mmmm...

[kolkul]

2009-10-27T17:58:00.003+01:00

Barnen och jag är på målarkurs. Maja provar på att måla med kol.

[nu är det klippt]

2009-10-23T11:04:00.001+02:00

Nu har mina lockar fallit... Äntligen kan jag ha nåt annat än en fläta i luggen och svans i nacken. Känner mig mycket nöjd!

[jag är mobil]

2009-10-22T12:17:00.003+02:00

Jag har lyckats med bedriften att blogga mobilt oxå. Känner mig aningens stolt över att jag lyckades. Och att jag lyckades blogga på Sebbes Fruga, och inte i nån ny mobilblogg nån helt annanstans. Möjligen kan detta leda till ett något mer aktivt bloggande... Men jag lovar då inget.

Den här vackra höstvägen går bakom vårt hus. Elia och jag traskade på den till och från hans Mulle-träff med förskolan.

[förödande steg]

2009-10-21T14:12:00.004+02:00

Vi är med i en stegtävling på jobbet, via tappa.se, där jag också har lånat bilden. Det är så triggande att gå med den där stegräknaren och småtävla både mot sig själv och mot jobbarkompisarna. Vissa dagar ligger jag under 10 000 steg, men oftast ligger jag betydligt högre.

Utom nu.

Jag är hemma och vabbar, med en småfebrig dotter, vars trumhinna spräcktes i natt. Man rör sig inte så mycket då. När man vabbar, alltså. Går från köket till vardagrummet, upp till barnens rum, ner igen, hämtar posten, går till köket, in till tvättstugan...

Igår uppnådde jag föga smickrande 6000 nånting steg. I kväll får det lov att bli en rejäl promenad, för att få upp resultatet lite. Ni hör ju... det är blodigt allvar i den här stegtävlingen.

För övrigt leker barnen väldigt bra. Även om det bara är Signe som är hängig, får Elia och Maja också vara hemma. Signe och Maja kom nyss bärandes på en "sån där som man bär sjuka i". Typ en bår, eller nåt. Det var en bebis som hade sett en hund äta upp en kattunge, som hunden sedan hade spottat ut... Vet inte exakt hur bebisen hade blivit dålig i sammanhanget. Känske hade det varit bättre om dom tagit sig an den söndertuggade kattungen... Fantasin är det inget fel på i alla fall.

[när lockarna faller]

2009-10-10T22:03:00.012+02:00

Ända sen i somras nångång, har min stora lilla tjej pratat om att hon vill klippa håret. Och då pratar vi verkligen K L I P P A! Inte toppa nån liten centimeter, utan klippa av håret.
Nej, har mamma sagt. Snälla..., har Signe sagt. Igår kunde jag dock inte motstå, utan Signe fick sin vilja igenom.

Signe med sina långa flätor, redo att gå till frisören.

Om möjligt ännu mer redo, sittandes i frisörstolen.

Signe, frisören och jag dividerade lite om längden på håret. "Hit" sa Signe och pekade strax under örsnibben. "Nej hit" kontrade jag, och pekade ner mot axlarna. Frisören gick på Signes linje, och rekommenderade en kort page med rak kort lugg. "Det växer ju ut", försvarade sig frisören. "Låt gå", sa jag och gav klartecken.

Första klippet. Hjälp!

Och av med den långa luggen också...

Hälften av håret som klipptes bort.

Stans nöjdaste tjej!

Och så här med facit i hand undrar jag varför jag var en sån jobbig morsa, som inte ville att Signe skulle klippa av sig håret. Hon ser stor ut nu! Och hon fullkomligt älskar sin nya frisyr. Jag har väl aldrig sett henne spegla sig så mycket som idag. Och gång på gång har hon utbrustit hur mycket hon älskar sitt nya hår.

[äppelskörd]

2009-09-27T18:06:00.002+02:00

Igår hade jag den stora lyckan att komma hem till några vänner med dignande äppelträd. Jag tycker egentligen inte så mycket om äpplen, men det känns så gediget att plocka riktiga äpplen från riktiga träd. Jag plockade en stor kasse full med äpplen. Mest vinteräpplen, som ska få stå till sig lite.

Jag plockade även några andra, lite syrliga, äpplen, som jag gjorde äppelmos av. Så enkelt och så gott!

Skala och kärna ur 1 kg äpplen som du sedan skär i småbitar. Låt det koka i 1 dl vatten, till ett mos. Mixa med stavmixer och smaka av med valfri mängd socker. Jag tog ganska lite socker, så mitt mos har hamnat i frysen. Jag trodde väl aldrig att det kunde vara så lätt att göra äppelmos! Så pröva, vettja!

[torr]

2009-09-24T21:54:00.004+02:00

Vi har något att fira i vår familj. Något stort! För första gången på över sex år är vi blöjfria! För ett par veckor sen slutade Maja med blöja, dygnet runt. Både jag och Sebbe himself är stolta föräldrar nu! Men den stoltaste av alla, är Maja.

Maja fick ett brev från mormor och morfar. Det innehöll två par trosor. Ett par Hello Kitty-trosor och ett par Katten Jansson-trosor. Dom båda seglade direkt upp på trosfavvo-toppen, och det är hemskt att trosor behöver tvättas ibland.

Detta stora bör firas. Och gärna med tårta. :-)

[sensommarhelg]

2009-09-20T17:43:00.006+02:00

Det blev lite kortpyssel, trots att jag tyckte mig ha begränsat med tid.

Min jobbarkompis, som skulle på bröllop i helgen, fick med sig det här kortet.
Jag rullade remsor av mullbärspapper till små rosor, ett tips som jag fått av Marie.

Maja har blivit en fantast på att rita! Jag har aldrig sett henne rita gubbar tidigare, och idag ritade hon både mamma, pappa, Elia och sig själv. Signe var ju inte hemma, så varför skulle hon vara med på bild? ;-) Pappa fick både hår och skägg, medan mamma fick bröst.

Igår höströjde vi utomhus, och innan jag gick in och gjorde kväll, planterade jag lite nya höstblommor. Grannarnas pelargoner och petunior står fortfarande i full blom. Det kändes lite underligt att jag därför gjorde höstarrangemang. Men låt mig säga så här: jag var inte ensam på Plantagen, och inte den enda som var där för att köpa ljung.

Söndagseftermiddagen har vi njutit i solen. Först med en skön promenad och sedan med kaffemuggen i högsta hugg på vårt trädäck på framsidan. En sensommarsöndag när den är som bäst!

Sebbe himself verkar ha slagit sig in på fixarbanan. Just nu håller han som bäst på att tillverka ett skärp, eller kallar man det bälte kanske, av en bilbarnstol. Det ni... ;-)

[välkomna nora & elvira]

2009-09-16T22:03:00.004+02:00

Jorå, jag är vid liv. Ibland är saker och ting av den mer intensiva karaktären, och då prioriteras mindre livsviktiga delar, som bloggen t ex, bort. Men det är också lite tråkigt. Jag gillar ju att blogga, även om det bara blir "vardagsmat".

Bland våra vänner har två nya små flickor har sett dagens ljus på sista tiden. Först kom Nora och sen Elvira. Jag förser de nyfödda i församlingen med ett litet "välkommen till världen"-kort i kombination med ett grattis till föräldrar och syskon. Blev totalt förälskad i HelenaK:s kort, och var bara tvungen att planka det, typ rakt av. Både Nora och Elvira fick likadana kort.

Har också fått en beställning på ett bröllopskort, som ska vara klart på fredag. Vi får se om jag lyckas, eller om beställaren får ta sig till stan och köpa ett istället. Det är tur att kvällarna är långa, förutom när man som jag igår, somnade för natten när jag låg bredvid Signe och läste bok klockan åtta på kvällen. Men det var skönt och välbehövligt!

[ljuva 50-tal]

2009-08-31T18:28:00.002+02:00

Tisdagen den 19 februari 2008 gjorde jag en lista här på bloggen, över saker som återstod att fixa till i vardagsrummet. Jag inser att det var länge sen. Väldigt länge sen.

För några dagar sen föll den sista "biten" på plats i vardagsrummet. Det efterlängtade soffbordet i teak.

Jag såg bordet i den lilla 50-talsbutiken på stan, och gick länge och funderade. Och så bestämde jag mig för att slå till.

Dessvärre var bordet 7,5 cm för högt för att passa till soffan. Kanske är det som ett helgerån att såga av benen på ett annars mycket välvårdat bord med 50 år på nacken. Men det fick stå tillbaka. Jag hämtade sågen och skred till verket.

Perfekt!

[första dagen i skolan. på riktigt.]

2009-08-17T21:57:00.003+02:00

Idag var den stora dagen kommen. Dagen som jag själv minns, för 20-nånting år sedan. Jag stog utanför lekis och blev fotograferad av min mamma. Jag hade ett nytt, vinrött armbandsur.
Jag var stor.
Jag var glad.
Jag var stolt.

Idag var det jag som fick stå bakom kameran. Signe hade nya kläder på sig. Hon fick välja vad hon ville i affären.
Hon var stor.
Hon var glad.
Och hon var stolt.

Vi lämnade av småsyskonen i deras förskola och sedan promenerade Signe och jag till skolan. Hon blev blyg, och ville inte alls hälsa i hand på fröken. Men det var stort att börja i förskoleklass. I skolan. Både för dotter och för mamma.

Nu undrar hon när hon ska få läxor.
Lusten till skolan är stor. Och jag hoppas att den håller i sig.
I många år framöver.

Liten blir större... så är det!

[göromål]

2009-08-15T20:39:00.002+02:00

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Och så här i efterhand känner jag av muskler som jag inte visste fanns.

Fick härom dagen låna pappas eldrivna häcksax. I många familjer, får jag för mig att det är mannen som klipper häcken. Men när jag såg att det inte var en manuell häcksax, modell jättestor sax som pappa kom hit med, var jag snabb att säga att jag skulle klippa häcken. Det visade sig vara ett bra beslut! Riktigt roligt har jag haft under dagens klippass. Började med den allmänna häcken runt lekplatsen och gick sedan vidare på vår tråkiga, halvdöda häck mot skogen. Och så snyggt det blev. Passade också på att rensa under den halvdöda häcken, och vips känns den gladare på något sätt.

Igår kväll blev jag även klar med mitt staketmålande, så nu är staketet vitt, vitt, vitt! Alla sommar "to do's" börjar bli avklarade och vi kan så småningom gå på inomhusprojekten. Även dom innefattar en hel del vit färg, så det är synd att tro att jag kommer slippa gå vitprickig på händer och armar. Men fint blir det.

[till axel]

2009-08-09T14:22:00.002+02:00

Jag har återigen haft anledning att scrappa till nyfödda små vänner och lite större födelsedagsfirare. Det här kortet fick nyanlände Axel av familjen. Dessvärre har jag varit dålig på att dokumentera resten av korten. Skärpning...

Gillar det "knottriga" vita pappret, som jag satte på tagsen.

[♥]

2009-08-05T22:50:00.002+02:00

Okej, hade jag gift mig idag, hade jag gjort likadant. Nu blev jag Sebbes fruga för snart nio år sen, och då körde vi på den lite mer traditionella stilen. Det blev ju väldigt bra, men ändå...

Se & njut!

[om mig]

2009-08-05T15:31:00.002+02:00

Igår hade göromålen ingen ände. Jag frostade av frysen, klippte gräset, rensade en rabatt, målade staket, skjutsade barn, storhandlade, dammsög hela huset, lagade mat, badade barnen, bytte lakan i tre sängar, begärde föräldrapenning, duschade och slocknade till sist i Sebbes famn. Idag är det ett betydligt lugnare tempo på Sebbes fruga. Inte för att jag är så sliten efter gårdagen, utan mer för att allt redan är gjort. Jag skulle fortsatt måla staketet idag, men det har fullständigt vräkt ner regn, så det blir inget med det. Hittade den här långlånga listan, som jag tänkte ta mig an istället.

1. Hur gammal är du om fem år? 36 år
2. Vem var den sista du träffade? Förutom barnen, en kompis och hennes två barn
3. Hur lång är du? 158 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Slumdog millionaire
5. Vem ringde du senast? Elias kompis mormor
6. Till vem skickade du ditt senaste sms? Det var till mamma
7. Vad är dagens planer? Njuta av att inte göra så förfärligt mycket...
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms:ar mycket
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta
10. Vilken ögonfärg har du? Blå
11. När såg du senast din mamma? Ett par veckor sedan
12. När träffade du din pappa senast? Också ett par veckor sedan
13. När vaknade du idag? När väckarklockan ringde kl 8
14. Har du någon gång hittat en katt? Nej, tack och lov!
15. Vilken är din favoritplats? Det beror väl på...
16. Vilken plats föredrar du minst? Och det också
17. Var tror du att du befinner dig om tio år? Då har jag antagit nya utmaningar...
18. Vad skrämde dig som barn? Att gå upp själv på vinden.
19. Vem fick dig att skratta senast? Barnen
20. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men jag äger inga ändå.
21. Har du stationär eller bärbar dator? Båda
22. Sover du med eller utan kläder på dig? Med.
23. Hur många kuddar har du i sängen? 2
24. Hur många landskap har du bott i? 3
25. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej
26. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota.
27. Är du social? Ja, det är jag.
28. Vilken är din favoritglass? Tycker egentligen inte om glass
29. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala studielånet, helt klart. Inte för att jag har en miljon i studielån, men ändå...
30. Tycker du om kinamat? Ja.
31. Tycker du om kaffe? Ja!
32. Vad dricker du till frukost? Kaffe.
33. Sover du på någon särskild sida? Vaknar alltid på ryggen numera.
34. Kan du spela poker? Verkligen inte.
35. Tycker du om att mysa? Ja
36. Är du en beroendemänniska? Ibland kanske.
37. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja
38. Vill du ha barn? Är rätt så nöjd som det är.
39. Kan du några andra språk än svenska? Ja.
40. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
41. Föredrar du havet eller en pool? Havet.
42. Vad spenderar du helst pengar på? Familjen.
43. Äger du dyra smycken? Mina vigselringar.
44. Har du någon gång testat narkotika? Nej!
45. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kaffe.
46. Vem är den roligaste människan du känner? Sebbe himself.
47. Välj ett ärr på din kropp? Jag har verkligen inga ärr...
48. Vad har du för ringsignal? Nån piphistoria.
49. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Några, som mina barn använder.
50. Flirtar du mycket? Nej.
51. Vart togs din profilbild för din blogg? På baksidan.
52. Kan du byta olja på bilen? Jag kan fylla på, men inte byta helt och hållet.
53. Har du fått fortkörningsböter? Nej
54. Vilken var den senaste bok du läste? Läser sällan böcker...
55. Läser du dagstidningen? Ja
56. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
57. Dansar du i bilen? Jag kan poppa loss.
58. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3
59. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kommer inte ihåg.
60. När var du i kyrkan senast? I söndags.

Jaha, gott folk. Då vet ni det.

[sommar sommar sommar...]

2009-08-03T15:01:00.015+02:00

Semestern 2009 har i princip nått sitt slut. Idag, efter lunch, åkte Sebbe till jobbet efter flera veckors härlig semester. Själv är jag ledig den här veckan också, men har så smått börjat "ladda upp" inför jobbstart.

Glass på slottets borggård
Semestern inleddes i huvudstaden. Solen öste över oss, och jag blir nästan gråtfärdig, för att det är så vackert att sitta på en kajkant och se ut över vattnet och de om gamla husen. Vi hade lovat Signe att vi skulle se slott och prinsessor. Och slott blev det!

En riddare och en svärdman
I Livrustkammaren, som jag rekommenderar för alla som tänker vara i närheten av Stockholms slott, fick barn (och tydligen vuxna) klä ut sig till prinsar, prinsesor, riddare...

Mormor och morfar gjorde oss sällskap i Stockholm. Först på tacofest i husvagnen och sedan på Gröna Lund. Det är en tradition som vi alla uppskattar, att mormor och morfar följer med sina barnbarn (och deras föräldrar) på nöjesfält.

Jag var med om mitt livs värsta händelse, när jag i ett svagt ögonblick lovade att jag skulle åka Insane. Jag har slutat att åka attraktioner på nöjesfält. Jag är så nöjd med att gå omkring och vara en sån där oåkande förälder, som jag aldrig skulle bli... Hur som, jag fick spelet och skrek åt Sebbe att han skulle hålla käften (för han bara gapskrattar av berg- och dalbanor och andra ångestframkallande åkattraktioner). Nåväl, jag överlevde och vistelsen på Grönan fortsatte på trevligare vis.

Signe och sockervadd
Som traditionen bjuder, ska det ätas sockervadd på nöjesfält.

Elia och sockervadd

Sockervadd och Maja

Efter Stockholmsvistelsen tog vi båten över till Finland och kusinerna där. Medan vi var där glömde vi tydligen bort att vi har en kamera, för vi har typ inga bilder vare sig från båtresan eller från kusinerna (förutom att Elia glatt dokumenterade kusinernas hus och hund, men det ska jag bespara alla). Några glassätande barn förevigades dock...

Elia, Alexander, Sofia, Signe och Maja

Sebbe åker för första gången över Ölandsbron
Åter på fosterjord, åkte vi söderöver och landade tillslut på Öland. Jag har varit skeptisk till företeelsen (jag väljer att kalla det företeelse, hela den här ölandsgrejen), men jag är totalt överbevisad om att Öland är en fantastisk plats! I synnerhet när solen skiner och man befinner sig i goda vänners lag. Sex familjer från vår kyrka bodde i husvagn bredvid varandra. Barnen hade kompisar både här och där, och sprang mellan varandras husvagnar och lekplatserna. Föräldrarna fikade i varandras förtält.

Trollungen Maja i en gammal ek i Trollskogen

Sebbe och Elia bygger

Krokodil och Signe

På tåg genom Borgholm
En dag åkte vi till Borgholm. Vi är lite dåliga på att researcha innan vi ger oss iväg på äventyr, och blir ofta positivt överraskade över vad vi ändå hittar. Kanske just därför det blir lite äventyr över det hela.

Efter mycket traskande, och då menar jag verkligen mycket traskande, kom vi upp bakom Borgholms slottsruin. Hela familjen fascinerades över detta bygge.

Innan vi lämnade Öland, fick vi en fantastisk dag på stranden. Soligt och varmt!

[bamse & napparna]

2009-07-10T14:15:00.007+02:00

I onsdags var det en stor dag i familjen. Kvällen innan hade vi bestämt oss för att åka till Kolmårdens djurpark, som traditionen bjuder i vår familj. För Maja var det inte bara ett av alla djurparksbesök, utan besöket då Bamse skulle få massa nya nappar.

Redan på morgonen la Maja ner sina nappar i en plastpåse, och vi knöt ett lila snöre runt. Det måste ju vara fint... Maja gick med påsen i handen hela dagen. När det närmade sig lämnandet, gjorde Maja ett sista sugförsök på napparna. Genom påsen.

Framme vid Bamses nappkista.

En, tå, tle, åtta, nio.... Fem nappar stoppade Maja ner i kistan.

Majas rosa nappar i kistan...

Och så mötet med självaste Bamse och Lille Skutt.

Som en liten present från mamma och pappa, fick Maja en Lille Skutt att ta med hem. Och idag fick Maja ett brev från Bamse, som tackade för napparna.

[80-talet möter runda arkivet]

2009-07-06T21:17:00.008+02:00

På ett hus byggt när 80-talet just sett dagens ljus, sitter det ofta markiser i bästa 80-talsanda. Vårt hus är inget undantag. Förra sommaren vände vi på markisen utanför köksfönstret, eftersom den skiftade i lite mer brun/grön-prickiga nyanser (läs mögel). I samma veva skulle jag tvätta "läppen", den lilla vågiga kanten som hänger ner. Den var så torr och fnasig, att den inte överlevde en tvätt, utan fick arkiveras i runda arkivet.

Ända sedan vi byggde vårt trädäck på framsidan, har vi sagt att det skulle vara roligt med nya markiser. Har inte varit överambitiös vad gäller prisletande, utan tänkte att "en bra karl reder sig själv", fast jag är kvinna då...

Införskaffade 4½ meter ljusbeige markisväv i förra veckan och började klippa, fålla och tänka. Och sprätta. Och tänka en gång till. Och klippa och fålla och hela baletten igen och igen och igen... (fast jag behövde bara sprätta vid ett tillfälle - det är bättre att tänka efter före!)

Det blev en hel del kvällsarbete vid symaskinen.

Och idag, gott folk, satte vi upp mina egenhändigt sydda markiser.
Jag klättrade på stege och hängde ut genom Signes fönster på övervåningen och Sebbe stog på verandataket. Teamwork på hög nivå. Bra blev det och nöjda är vi. Och jag är lite stolt över mig själv...!

[trä smultron på strå]

2009-07-05T16:24:00.008+02:00

Barnen kom in från skogen med en skål full med smultron. Tydligen finns det många, många smultron i vår skog. Och jag har inte hittat ett enda. Det är nåt visst med att vandra nära marken...

Barnen ville göra sylt av smultronen, men efter lite dividerande fram och tillbaka, bestämde vi oss för att baka istället. Vi blandade ihop ägg, socker, mjöl, smör och vaniljsocker.

Maja smörade formen.

Och Signe fick bröa den. Med kokos.
Det borde kanske kallas kokosa formen då...

Vi la på alla smultron och skjuts in i ugnen.

När hela familjen var samlad fram på kvällskvisten, avnjöt vi smultronkakan med lite vaniljvisp. Mamman och pappan tyckte att kakan var mumsig, medan barnen ratade den helt. Maja åt bara "potatismos", som hon kallade vanlijvispen, eftersom den serverades ur samma vispskål som potatismos serveras ur ibland.

[kort & stickor]

2009-07-01T10:57:00.002+02:00

Ev vän till familjen fyllde år i söndags.
Jag gjorde det här kortet till henne, innehållande ett presentkort.
Jag hämtade inspiration av Marie.
Igen.
Tur att hon finns... :-)

Min alldeles egen stickatant.
Av någon anledning började Signe kalla sin gammelmormor Signe för "stickatanten". Signe, den äldre, stickade mycket till mig när jag var liten, och många tröjor har gått i arv till mina barn. Bl a den gula tröjan som Signe har tryckt in sig i, och som används flitigt av Maja. Tittar man noga, kan man se tråden som Signe har mellan sina "stickor".

[vid liv]

2009-06-26T15:56:00.002+02:00

Man skulle kunna undra om Sebbes fruga har gått under jorden. Så är icke fallet. Jag är högst levande och vid god vigör, och har således inte världsmycket tid att sitta framför datorn. Jag är för närvarande hellre utomhus och jobbar upp en härlig solbränna till beachsäsongen. Eller nåt...

Jag återkommer, så tappa inte hoppet...

[höll på att missa]

2009-06-07T21:11:00.002+02:00

Klockan var 20:45 och jag skulle precis sätta mig vad datorn efter en, minst sagt, fullspäckad söndag. Då såg jag nåt om EU-val.

Å, nej.... Det var ju det vi skulle gjort som en högtidlig avslutning på den händelserika dagen.

Tre barn snusandes i sina sängar, och en man som åkt iväg på ett ärende. Och bara 15 minuter kvar av vallokalens öppethållande.

Nåja. För en som ogillar soffliggandet och som förespråkar skyldigheten att rösta när möjligheten är oss given, finns inget alternativ än att ta sig iväg till vallokalen.

Ett par minuter senare är rösten ilagd i lådan och namnet avbockat i röstlängden.

Det blev inte så högtidligt (hur högtidligt ett EU-val nu kan bli...) som jag tänkt mig, men jag fullgjorde i alla fall min medborgerliga plikt.

[en mamma, tre mammor]

2009-06-01T21:11:00.004+02:00

En liten utvärdering av Mord Dag, med tanke på tidigare inlägg... Vi firade dagen tillsammans med min syster med familj och mormor & morfar. Jag och min syster fick skön sovmorgon (det fick nog mamma med, eftersom hon och pappa mådde gott på ett hotell) och uppdukat frukostbord. Lyxigt värre! I present fick jag en hands free till hemtelefonen. Mycket bra present! Ett litet tal blev det också. Inte av barnen, utan av deras far. Dagen förlöpte bra, helt enkelt.

Korten här ovan, är Mors Dags-korten som min mamma fick och som Sebbes mamma fick. Signe hade också gjort gipsfigurer som hon gav bort. Dessvärre gick Elias gipsfigurer sönder när han skulle "prova" dom (vi hade satt magnet och broschspänne på baksidan). Men mormor fick i alla fall ett blått spöke och en röd blomma.

I afton har vi varit på värsta grilltillställningen. Våra barn och fyra grannbarn har fixat och donat i ett par veckor nu, för att ordna med grillfest. Det grillades korv och hamburgare, dom bjöd på marsmallows och kex, saft och kaffe. Vi spelade kubb och "bollstopp" och kvällen avslutades med dans på grannens altan. En väldigt trevlig fest med företagsamma barn. Härligt!

[mor är rar]

2009-05-27T22:54:00.002+02:00

Ramlade över dessa anvisningar, på Wikipedia, till firande av Mors dag. Låt mig säga som så, att jag har höga förväntningar. Jag har ju ändå tre barn...

Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång. Å nej, vi som inte ens har fasadflagga...
Mor hälsas om morgonen med sång av barnen. Mysigt!
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva. Men man får ju inte äta i sängen, har Elia deklarerat. Men blommor och gåva går bra.
Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. Man tackar!
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter. Torkar en liten tår... Men så mycket sorg, suckar, bekymmer och svårigheter orsakar mina barn mig inte.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag. Den punkten ska jag uppfylla för att hylla min egen mor!

Hoppas alla mammor där ute får en fantastisk Mors dag på söndag!

ur broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920, återgiven i Skånska Dagbladet 2008-05-25.

[plötsligt händer det]

2009-05-22T14:26:00.002+02:00

[att bli skolbarn]

2009-05-20T21:22:00.002+02:00

Tiden går, på alla sätt och vis. Det är redan den 20 maj. Det var ju inte länge sen vi firade Valborg. Det märks helt enkelt att det är maj... Med maj kommer några röda dagar och lite långhelg. Ser fram mot några dagar tillsammans med barnen. Och Sebbe med, så klart. Det är bara det att en sjuksköterska inte är ledig per automatik, bara för att det dyker upp en röd dag i almanackan.

Nåväl.

Igår var jag och Sebbe på föräldramöte. Signe ska börja förskoleklass till hösten, och nu var det dags för oss att träffa fröknarna och dom andra föräldrarna i klassen. Signe kommer att bli klasskompis med fyra av sina kompisar här på gatan.

Igår vad det vår tur. Men idag var det Signes tur. Hon fick sällskap av pappa, och så gick dom på besök i skolan. Innan jag gick till jobbet i morse, meddelade Signe att det skulle bli så spännande att gå till skolan. Hon längtade och längtade.

Signe tyckte att det var tråkigt i skolan. Det vill man ju helst inte höra. Och eftersom hon är lik mig på hur många sätt som helst, borde hon älska skolan och fröken. Men det var tråkigt. För hon var tvungen att gå hem efter en timme.

Nästa gång hon ska gå till skolan kommer hon att få stanna längre. Då är det inskolning på fritids som gäller. Och några dagar senare är det skolstart.

Jag tänker på en bild på mig själv, som min mamma har tagit på mig. Jag skulle börja lekis och hade ryggsäck på ryggen och en röd klocka på armen. Då var det stort för mig och min mamma att jag skulle börja lekis. Nu är det lika stort för mig och min dotter, att hon ska börja i förskoleklass.

[be undra beundra]

2009-05-11T22:19:00.004+02:00

Be.

Undra.

Beundra.

[väsandets lov]

2009-05-11T20:21:00.002+02:00

Skulle åka till Pandurobutiken i afton för att införskaffa lite batikfärg till jobbet. På onsdag ska barnen få batika, och det ska bli riktigt kul. Dessvärre var fixeringssaltet slut, så jag får åka ut till det närbelägna köpcentret i morgon och införskaffa batikprylarna istället.

När jag ändå hade tagit mig in till Panduro, var det ju lika bra att inhandla något till mig själv. Inspirerad av söndagens predikan i kyrkan, eller snarare en lek med ord som pastorn gjorde, bestämde jag mig för att på nåt sätt föreviga ordleken. En långsmal pannå ska få utgöra grunden. Sen mest svart och vitt, med lite inslag av turkos och rosa. Snart ska jag sätta tänderna i det. Eller händerna...

I morgon kommer jag för övrigt att stanna hemma från jobbet. Så det passar ju utomordentligt bra med ett litet pysselprojekt. Jag har nämligen ingen röst. Jag fullständigt väser när jag ska säga nåt. Därför tror jag inte att det är så lyckat att tampas med 18 små barn på jobbet...

Signe bad för mig ikväll, i sin aftonbön. Jag sa att hon skulle be, så att jag fick vila rösten. "Tack Jesus för att mamma kan viska. Tack Jesus för att mamma snart kan prata." Jag tror på bön!

[alvedon i håret]

2009-05-09T14:51:00.002+02:00

Igår, innan vi skulle till badet, svängde vi in på Apoteket för att köpa en ny ansiktskräm till mig. Behövde även schampo, eftersom barnen roat sig med att göra bubblor med mitt schampo. Fick syn på "Fem myror är fler än fyra elefanter"-schampot och köpte en tub, och en flaska balsamspray. Och köper man schampo på Apoteket, då får man ju vara beredd på att det är just en apoteksprodukt...

När vi var färdigduschade hela högen, gick vi omkring och luktade flytande Alvedon. Barnen var glada och nöjda över sin doft, men inte modern.

Idag köpte jag nytt schampo. På Ica. Det luktar lingon. Gott!

[kärlek till en sexåring]

2009-05-05T21:57:00.002+02:00

Nyvaken Signe med sin sparkcykel.

Signe, du fyller sex år idag. Sex år! Det är helt ofattbart hur fort tiden går. Den lilla skruttan som föddes den där soliga majkvällen, håller på att bli stor...

Vi har våra duster. Lite varje dag. Men ändå avslutar vi varje kväll med att vi älskar varandra. Jag säger till dig att jag älskar dig, och du kallar mig för din "gossenossemamma". Några av dom vackraste orden som finns...

Det är underbart att du är du! Mormor och morfar säger att vi är lika, och så är det nog. Du älskar att stå i centrum. Du berättar allt och lite till. Du är så mjuk och go' och behöver varma kramar, även om du är katig och vill klara allt själv.

Signe, jag är så stolt över dig! Och jag älskar dig så att jag kan spricka!
♥♥♥

[glädje]

2009-04-28T22:02:00.003+02:00

Idag har vårkänslorna varit maxade. Eller det är nog inte bara våren som skapar ett välbefinnande (varför skulle en årstid få äran för välbefinnande...) utan en kombination av flera olika faktorer.

Hur som haver... När jag kom hem från jobbet gick jag för att hämta barnen från kompisarna i lite längre bort på gatan. Vi skulle åka till IKEA hade far i huset och jag bestämt. Glada kom barnen mot mig och Elia sa med lycklig röst "Mamma vet du, nu har pappa gjort så att jag får åka framlänges i bilen. Och vet du, jag sitter i mitten och Maja sitter bredvid mig. Du får sitta bredvid pappa nu."

Tjohoo! Jag vet inte när vi, som är vuxna i familjen, satt i både förar- och passagerarsäte i vår bil. Men nu har det alltså hänt! Efter att Elia har vridit sig halvt ur stolen för att se framåt (han har åkt bakåtvänd fram till idag alltså) har vi vänt hans stol. Jag gissar att han hört och noterat mina gruffningar varje gång jag knölat in mig mellan honom och Signe i baksätet. Varje gång har jag sagt till Sebbe att vi behöver en större bil, och så har jag sett en Chrystler Voyager framför mig i mina drömmar...

Jag var glad för att äntligen få sitta i framsätet tillsammans med Sebbe. Elia, han satt som en kung i mitten i baksätet. Han var världens stoltaste, jag lovar!

Glada familjen åkte till IKEA för att köra ett STORT bord till vår altan. Kan tyckas att vi har fått storhetsvansinne, men vi är ofta fler än fem runt matbordet, och då behövs ett stort bord. Vi kom dock inte hem med nåt stort bord. Inte heller med nåt litet. Men med jättemånga plastburkar, två filtar, en duk och en dörrmatta. Det är sånt man också behöver...

För övrigt kan tilläggas att projekt staketmålning pågår förfullt utanför huset. Har oljat valda delar och påbörjat grundmålningen. Knappt hälften är avklarat. Sen ska oljefärgen på. Och snyggt kommer det att bli. Mycket snyggt. Men vilken tid det tar. Och ändå har vi kanske bara 15m staket. Jag ska aldrig flytta till en hästgård och behöva måla vita staket runt hagarna. Fast det beror nog mer på vad jag tycker om hästar, än vad jag tycker om att måla staket, när jag tänker efter...

[anställning?]

2009-04-19T17:36:00.002+02:00

Jag är beredd att anställa någon som viker vår tvätt. För en vecka såg det ut så här. Och nu ser det ut så igen, om inte ännu mer. Eller är det nån som har ett bra förslag på hur man gör detta tråkiga jobb, att vika den rena tvätten, något mer lustfyllt? Jag har då rakt ingen aning.

[påsken kom och gick]

2009-04-13T20:22:00.002+02:00

Vilken helg!

Först Långfredag, då jag manglades fullständigt av Jesu verk på Golgata. Jag sa till mamma idag att det är ju fantastiskt att man kan bli så berörd och få aha-upplevelser av ett urgammalt budskap, som man hört år efter år efter år. Korset har kraft!

I lördags kom barnens kusiner från Finland, i sällskap av sin mamma (tillika Sebbes syster), farmor och farmors man. Vi åt god påskmat. Ja, de kanel- och nejlikekryddade revbensspjällen som jag gjort kanske påminde mer om jul än påsk, men goda var dom i alla fall. Sedan njöt vi av det fantastiska vårvädret som infann sig. Barnen lekte utomhus nästan hela dagen, och vi åt efterrätten på framsidan. Underbart! Fem omgångar påskkärringar kom på visit oxå, och fick sin beskärda del av påskgodiset.

Igår sken solen återigen över oss, när vi firade att Jesus lever. I kyrkan var det fest. Inte bara för att vi firade uppståndelsen, utan även för att Anna, en vän till oss, döptes. Det är fest och glädje! Vi stannade kvar i kyrkan hela eftermiddagen och firade med Anna, med god mat i goda vänners lag. På kvällskvisten kom några vänner över på "finsk delikatessafton", då vi bjöd på Sima och Memma. Konstig kombination kan tyckas, men vad spelar det för roll. Det var finskt. Och det var gott (utom siman då, som jag inte gillar...). Vi satt ute till 20.30. Då tyckte vi att det blivit lite väl svalt.

Idag har det för min del varit en vilodag efter helgens bestyr. Jag åkte och inhandlade lite material till Signes inbjudningskort. Den lilla damen fyller ju snart sex år. Hur gick det till? Kom även hem med ett par jeanstights, en skjorta och ett linne från Gina tricot. Efter lunch åkte Sebbe till jobbet och jag och mina två hemmavarande barn gick en promenad för att hämta hem Signe från en kompis. Vi blev kvar där ett tag, och fikade nybakade bullar och muffins. Gott!

Ikväll fick jag slita in barnen, från deras fantastiska lek med grannbarnen. Det är så roligt när dom leker så bra tillsammans. Men in måste man, när det är en vanlig vardag da'n därpå.

Nu sover alla och det har blivit dags för mamman att ladda för en ny arbetsvecka. Den blir bara tre dagar lång (lite lagom sådär...), men ändå.

[korsfäst]

2009-04-10T15:05:00.003+02:00

Bild: www.arameiska.nu

Above all powers, above all kings
Above all nature and all created things
Above all wisdome and att the ways of man
You were here before the world began

Above all kingdoms above all thrones
Above all wonders the world has ever known
Above all wealth and treasures of the earth
There's no way to measure what you're worth

Crusified
Laid behind the stone
You lived to die, rejected and alone
Like a rose trampled on the ground
You took the fall and thought of me
Above all

Text: Paul Balouche

Tack Jesus att du lät dig bli uppspikad på ett kors, för min skull.

Kolla här!

[godkända]

2009-04-08T19:35:00.004+02:00

Nu är två tredjedelar av barnen godkända på olika områden i livet. I måndags var det dags för Signes sexårsspruta. Det hade gått alldeles utmärkt att ta spruta, men kvällen var lite gnälligare än vanligt, eftersom hon hade ont i armen. Både Signes och Elias öron inspekterades efter varsin öroninflammation för länge sen. Öronen var som dom skulle.

Idag var det Elias tur att åka till ögondoktorn, eftersom BVC-sköterskan på fyraårskontrollen tyckte att han verkade se dåligt. Visst, killen önskar att han hade glasögon, precis som storasyster, men synen visade det sig inte vara något fel på alls. Elia kom till sjukhuset med pappa, iklädd sin favorithatt och målad med fräknar och mustasch, eftersom han varit påskgubbe i förskolan tidigare på dagen. Många kommentarer blev det.

Nu ska barnen ur tvagningen i badkaret och i säng. I morgon är en annan dag...

[ny människa igen]

2009-04-02T22:42:00.004+02:00

Ännu en ny liten människa att välkomna till världen.
Gjorde kortet efter en skissutmaning på Kortskissen.

Fick så härligt bubbliga bokstäver av mamma i somras.
Olika rosa nyanser, alla med vita prickar på. I like...

[medan du sov]

2009-03-23T15:47:00.010+01:00

Sitter med en kopp kaffe (eller mugg snarare, jag äger inga koppar...) vid datorn och hör hur barnen leker tillsammans på övervåningen. Idag var det nära slagsmål över vem som skulle få ta med en kompis hem från förskolan. Elia vann den kampen, eftersom han frågade först. Han ville ta med sig kompisen Linn hem. Nu leker dom, som sagt, tillsammans alla fyra. Högljutt med härligt!
Signe visar stolt upp sin tandlösa underkäke. Nu säger hon att hon har sju lösa tänder. Det hoppas jag inte... Hon behöver ju inte bli stor för fort.

Jag har, som många redan vet, ett alldeles roligt uppdrag i kyrkan. Nämligen att förse små nyblivna barn och deras familjer med gratulationer från församlingen. Och det är väl för bra att folk får barn, för då får jag tillfälle att scrappa. Passade på medan dom stora barnen satt klistrade framför Shrek-filmen och Maja sov middag.
Kortet är dubbelvikt. På framsidan står det bara "Välkommen till världen". Insidan innehåller ett lite mer personligt grattis. Kanske är jag lite väl insnöad på mina hemmagjorda blommor, men dom duger ett tag till.

I helgen har jag sovit som en klubbad säl. Tycker inte att jag är så förfärligt trött, men jag hörde till exempel inte Sebbes väckarklocka i fredags morse. Annars brukar det vara jag som vaknar av hans väckarklocka för att sedan väcka honom. Nåväl...

Jag blev förevigad där jag sussade sött på morgonkvisten tillsammans med Maja. Har man det så mysigt som vi är det klart att man inte vill vakna...

Jag fattar inte varför det blir såna mellanrum mellan bilderna och texten. Det går ju i allafall att läsa inlägget, så jag lägger inte ner mer tid och kraft på det just nu...

[fantastisk & obarmhärtig]

2009-03-18T21:10:00.004+01:00

Våren är här!

Tre dagar i rad har jag hämtat tre sjöblöta barn i förskolan. Det hjälps inte att ha både fleecefodrade galonbyxor OCH galonisar på sig. Vattenmängderna som täcker marken, kan knepet att ta sig in, in på bara skinnet på barnen. Och efter den ovanligt snörika vintern vi haft i år, är det mycket snö som blir till vatten, som tar sig in överallt.

Men inga ledsna miner här inte. Idel skratt och glädje hörs! Det måste vara solen som kommer med all glädje. Jag, som inte blir särskilt nedstämd av varken höst, vinter eller mörker, blir så otroligt lycklig av vårsolen. Har själv varit utomhus nästan hela dagen idag, och vallat sjöblöta barn som blivit hämtade av föräldrar som, likt mig, lett åt all geggamoja som täckt deras barn.

Vi har snödroppar i trädgården, om rådjuren låtit dom växa i fred. Ser att grannarna har både krokus och påsklijlor i antågande i sina rabatter. Wonderful!

Den fantastiska vårsolen är precis lika obarmhärtig som den är det bästa som händer på hela året. All smuts, och då menar jag verkligen all, syns så väl. Vilka lortgrisar som bor här i huset! Det blir till att putsa fönster nån dag framöver. Och skura golv. Och damma. Och leva. Och njuta.

Jag är en livsnjutare. Och på våren måste man få njuta!

[grönklitt '09]

2009-03-12T22:40:00.009+01:00

Förra torsdagen, åkte vi upp till fäbodvallen Fryksås, tillsammans med våra vänner, som har en fäbod där. Ett par kilometer bort ligger Grönklitt, ett skidområde alldeles lagom stort när man är fem, fyra och två år gammal. I fredags var det så dags att släppa upp Signe och Elia i slalombacken. I början på tämligen vingliga ben, som trots den flacka backen, helst ville ha stöd av pappas starka armar. Efter första dagen var osäkerheten som bortblåst. Det vore en överdrift att säga att barnen svischade ner för backen, men dom åkte och åkte och åkte. Upp i liften och ner igen, om och om och om igen.

Det var overkligt mycket snö i Orsatrakten. Vi fick skotta oss in i stugan, ut till dasset och bort till brunnen. Alla njöt i fulla drag! Tre härliga dagar i backen, med slalom, snow racer och grillade hamburgare. Vi konstaterade att perspektiv förflyttas allt eftersom man vandrar genom livet. Vi har nog tänkt att det är tråkigt att lära barnen att åka skidor, att det går långsamt och inte händer någonting. Tji fick vi. Vi var så glada och stolta över att se barnens framsteg från åk till åk. Att bara glida ner i den gröna barnbacken i Signes och Elias sällskap, var en njutning och inte alls tråkigt.

Både Sebbe och jag fick några åk på egen hand. När turen kom till mig, hade snön yrt hela dagen. Dom pistade backarna kändes mer som off pist med 1½ dm nysnö. Pudersnö är överreklamerat. Helt klart. Benen var rejält möra efter några åk i den djupa snön.

I måndags packade vi in oss i bilen igen och åkte hemåt. Det var skönt att komma hem, till rinnande vatten och vattenkloset. Men det är bra härligt att göra en minisemester i goda vänners sällskap.

Maja var glad över att åka skidor hon med, även om hon höll sig på plan mark.

Snöglada Maja, med kompisen Hugo

Maja hittade en klätterställning som också var rolig.

Elia och Sebbe på skidor.

Vyn från stugan, över Orsasjön. Vackert så det förslår.

Signe passade på att tappa sin första tand i lördags. Hon åt sitt lördagsgodis och vips lossnade tanden. Stoltare barn får man leta efter. Dagen efter sa Signe till mig när vi åkte lift: "Mamma, idag är det första gången jag åker i den här liften med en tappad tand."

[iEiSRÄL]

2009-03-04T09:10:00.004+01:00

I höstas var mormor och morfar i Israel. Sen dess har det ju hunnit vara krig och elände i den regionen av världen, nå't som Signe snappade upp en dag när vi kollade på nyheterna. Ack, så väl det stämmer att "små grytor har också öron". Jag tror att det var Elia som ringde hem till mormor och morfar och sa att dom inte får åka till Israel igen, för att dom bombar där. Av och till pratas det om Israel. Mest ur barnens perspektiv. deras oro för mormor och morfar, som förvisso inte längre är där, men ändå. Igår satt barnen i köket och ritade och pysslade och efter ett tag kom dom till mig och frågade "Mamma kan du läsa vad vi har skrivit?".

Barnen hade skrivit i ICA:s reklamblad, och först såg jag inte riktigt vad dom hade skrivit. Sen gick det upp för mig att dom faktiskt lyckats skriva Israel. Eller iEiSRÄL, för att vara korrekt. Min fråga blev så klart hur dom visste vilka bokstäver dom skulle skriva. "Vi bara tänkte dom", svarade Signe. Och lillebror flikade in "Tillslut stog det Israel." Ser man på...

Till saken hör att barnen verkligen uttalar ordet Isräl, så då har dom ju stavat rätt. ;-) Signe blev väldigt glad och upprymd när jag senare på dan berättade att det inte längre är krig i Israel. (Jag gick inte in på några detaljer...) Elia blev glad han med och utropade "Ja, då kan vi åka till Isarel!".

Vi får väl se när Elias önskan kan gå i uppfyllelse. Nån gång, hoppas jag! Men tänk vilka spår en mormor och morfars resa kan sätta i helt andra personer än i själva resenärerna.

[före & efter]

2009-02-25T21:40:00.009+01:00

Vi hade lite frisersalong här hemma i måndags. Maja var ditintills oklippt och hade således kvar sina stora fina men ack så slitna "bebislockar".

Efter ett visst fixande och trixande med den lilla damens hår, blev resultatet ganska bra. Fast jag saknar lockarna...

Även Signe fick komma under saxen. Hennes hår behövde visserligen också en omgång, men mest för att hon bad så snällt om att få bli klippt.

En bild säger mer än tusen ord heter det ju, så jag låter bilderna tala sitt språk.

Dagen efter friserandet, ville Maja ge sig in i en ny branch. Lite mer åt make up-hållet, eller nåt. Varje morgon iakttar hon mig när jag sminkar mig, så ni kan ju förstå hur jag ser ut när jag åker till jobbet... ;-)

[vasalöpare]

2009-02-21T17:18:00.006+01:00

I tisdags gick "Barnens Vasalopp" av stapeln på barnens förskola. Sebbe hade möjlighet att vara med och dokumentera denna tillställning. Det är trångt vid en masstart, så man får helt enkelt hålla lite koll på sina skidor och stavar.

Nr 17, Elia, går i mål och ska få medalj av fröken Kerstin.

Stolta Signe klämde i med åtta varv runt banan.
Det gäller att ligga i...

Maja åkte runt spåret i pulka, dragen av Sebbe.

Men man är väl inte sämre än att man prövar på det alla stora barn gör. Ett varv runt spåret blev det på Elias alldeles för stora skidor. Men åka skulle hon. Lägg det på minnet. En dag är det kanske Maja som får kransen i Mora. ;-) För hon är envis som stryk, det lilla hjärtat.

För övrigt vill jag bara säga att Maja numera sover i sin "ngya vit ngäng", och det går alldeles utmärkt. Stor flicka! Kanske var det som någon kommenterade i förra inlägget, att det var mamma som hade mest ångest... ;-)

[i systers fotspår]

2009-02-16T17:11:00.003+01:00

Läste i min systers blogg, att lillkusinen Arvid hade börjat sova i eget rum. Han som inte ens är ett år. Och vi som fortfarande har Maja sovandes, i spjälsäng (!) i vårt sovrum.

Efter barnens kvällsbad igår sa jag och Sebbe att vi skulle pröva och se hur det skulle vara att flytta upp Maja till hennes eget rum. Till saken hör att när människor frågar Maja var hennes rum är, springer hon raka vägen in till vårt sovrum och visar sin säng. Trots att vi har gjort i ordning hennes eget rum, en trappa upp.

Jag frågade Maja om hon ville sova i sitt eget rum. "Nähä", svarade hon klart och tydligt. Vi lirkade lite, och efter en liten stund tyckte Maja att hon visst skulle sova där uppe. Vi bar helt enkelt upp Majas säng, för att hon ska ha lite igenkänningsfaktor i nya rummet.

I morse när jag vaknade hade Maja sovit hela natten i sin säng i sitt rum. Signe gick upp och väckte henne, sen kom dom ner för trappan hand i hand.

Maja var två år, två månader och 17 dagar när hon flyttade ut från sina föräldrars sovrum.

Nästa steg blir att bädda iordning juniorsängen som ska bli Majas, när hon har blivit lite varm i kläderna däruppe. Tanken är ju inte att hon ska sova i spjälsäng resten av livet... ;-)

[fem saker som gör mig glad]

2009-02-11T21:47:00.002+01:00

Ett av mina kännetecken (i alla fall enligt mig själv...) är att jag nästan jämt är glad. Ser små glädjeämnen i det mesta. Så såg jag att Marie hade en riktigt bra grej i sin blogg. Varje dag skriver hon ner fem saker som gör henne glad, fem "glädjor". Här kommer mina fem saker som gjort mig glad idag:
* Både barnen och jag kom upp och iväg och i tid till förskola och jobb, trots att jag snoozade för mycket.
* Det är så mycket snö!
* Jag gick en skön snöpromenad på lunchen.
* Hemgruppen var här i kväll
* Jag kommer att komma i säng före midnatt (är min plan iaf)

[utmanad ånyo]

2009-02-11T21:06:00.004+01:00

Jag har blivit utmanad av min syster, Betsy. Och utmaningar är ju alltid trevligt, så håll till godo.

Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Bjud in sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Signe, februari 2008.

Signe har just fått nya möbler till sitt rum. Hon har sett modern stå och stryka gardiner, och är väl inte sämre hon. Ett riktigt litet husmorsämne, med både sjalett och förkläde. Man kunde ju önska att det var så i verkligheten också. Men icke. I det fallet är Maja sannerligen ett srt vassare, men mer om det en annan gång.

Utmaningen går vidare...

enAnnan
Eriksdaljooanna
I ett gult litet hus
Malin mitt i livet
Milla
Smått och gott

[en mammas födelsedag]

2009-02-02T18:46:00.002+01:00

Ett födelsedagsbarn, med multitaskingförmåga. Ska man få nån tårta i sig, är det bäst att äta medan man servar barnen med diverse andra grejer. ;-)

Igår fyllde jag år. Jag hade först tänk bjuda på kakkalas för mina vänner, bara för att det är kul att träffas. Men efter dagar i influensa var jag lång ifrån sugen på att stå och baka kakor. Det blev istället en lugn skön dag på hemmaplan. Medan gossarna i familjen gick till kyrkan, passade jag på att städa ut sjukstugan. Jag bytte lakan (tack mamma och pappa för jordens skönaste lakan som vi fick i julklapp - wonderful!) och handdukar, dammsög och våttorkade golven. Skönt med ett rent och sanerat hem! Förfallet var stort, kan jag avslöja...

Killarna kom hem med asiatisk mat, som vi avnjöt tillsammans. Sen blev det tårta. Jag hade köpt en Williamtårta på favvokondiset i stan. Tårtan var god! I present fick jag ett knivset. Inga köksknivar här inte, utan olika knivar för t ex tapetsering eller pyssel. Bra att ha och inget jag skulle lägga pengar på själv. Fjuttar ofta på med billiga, och dåliga, brytknivar. Dom här verkar mer rejäla!

När barnen hade somnat, tittade vi på filmen "Holiday". Senast jag såg den, var Maja nyfödd, och jag var på barnvagnsbio med precis varenda känsla utanpå kroppen. Kände mig helt olycklig när jag gick ut från bion. Grät flera tårar igår. På jättekonstiga ställen i filmen. Så kan det va. Skönt att se en sån blödig film med Sebbe, som för ovanlighetens skull inte grät någon skvätt alls.

Pratade en stund med mina föräldrar i telefon också under gårdagen. Dom hade firat mig, i min frånvaro. Pappa bjöd mamma frukost på säng och lunch på restaurang, för att hon gjorde ett så bra jobb när jag föddes. Så gulligt! Hoppas att Sebbe tar lärdom av sin svärfar. För visst är det lite speciellt när ens barn fyller år? Varje gång våra barn fyller, brukar jag köra "förlossningsvideon" i huvudet. Och det verkar inte spela nån roll att det var 31 år sen man födde sitt barn.

[fattar vinken]

2009-01-31T16:08:00.006+01:00

Okej okej, jag börjat fatta vinken...
Som "extrajulklapp", när vi delade ut julklappar till barnens småkusiner för ett par veckor sedan, fick jag ett par 3kg:s hantlar från min man och mina barn. Mina överarmar så spinkiga, jag vet. Dom är betydligt mindre än Sebbes muskulösa underarmar.
Och i födelsedagspresent, härom dagen, fick Sebbe och jag boken "Parträna med Paolo Roberto" av min syster och svåger. Dags att använda kroppen lite mer, alltså. Det tycker jag ju egentligen bara är kul, och jag vet så väl att jag behöver träna överkroppen för att orka jobba i förskolan och ha tre barn hemma. Stark rygg, nacke, axlar och armar har ju ingen dött av...
Och så en bild på snyggaste kalaskillen i sin nya slips. Sebbe lärde mig göra slipsknutar i morse, så det är jag som har gjort slipsknuten på den stilige kavaljeren. När jag kom och skulle hämta hem honom från kalaset, ville han följa med sin stora kärlek hem. Det fick han så klart. Och dom ska gifta sig.... Vet inte när, men dom har fått vårt godkännande. ;-)

[inte mer]

2009-01-29T17:35:00.003+01:00

Idag släppte den höga febern sitt fasta grepp om min kropp. Jag vaknade med bara 37,8 i temp och temperaturen har hållit sig under 38 hela dagen.
Fantastiskt!
Det har känts som skottlossning inne i huvudet och jag har snutit mig hundra gånger. Men jag har inte feber!
Fantastiskt!
Jag börjar känna mig hungrig och sugen på saker. Började städa i köket i förmiddags.
Fantastiskt!

Nu ska jag bara vila mig i form, så är jag snart back on track. Hög feber i många dagar tar på krafterna, kan jag lova. Men snart så....

:-)

[en onsdag i sjukstugan]

2009-01-28T21:26:00.002+01:00

Vi jobbar på här hemma med febern. Jag och barnen har feber som pendlar mellan 38,0 och 39,5. Under eftermiddagen kvicknade visst hela högen till, för att sedan däcka i takt med att kvällsfebern kom. Vi hostar och snorar. Men barnen klagar föga. De högsta klagovisorna kom i samband med att dom förstod att dom inte skulle få gå på sångföreställning med Pettsson och Findus i morgon tillsammans med sina förskolekompisar. Men det kan vi ta...

Sebbe står på benen och mår prima. Skönt att nån gör det, så jag har nån att "köra" med. "Kan du hämta nässpray?", "Jag fryser", "Jag behöver nåt att dricka" osv.... Vilken hjälte han är!

[höstens bild]

2009-01-26T17:57:00.003+01:00

Sladden är återfunnen. Eller en ny är funnen, rättare sagt.
Så här blev barnens syskonbild som dom tog i förskolan i höstas. Vi blev så nöjda med den, men jag har velat göra nå't mer av den än bara sätta in den bakom glas och ram.

I lördags var jag och införskaffade material och i måndags tog den form. Jag målade först pannån oregelbundet med ett grönt hobbylack. Alla pappersdelar, inklusive fotot, har jag chlakat. Papparsremsorna på vänster sida skrynklade jag ihop och chalkade aningens på ovansidan också, för effektens skull.

Roligt var det och nöjd är jag!

Nu pryder tavlan en vägg i hallen. Det blev omedelbart en ombonad känsla och något vackert att bjuda gäster att titta på när dom stiger innanför dörren.

[sista barnet ut]

2009-01-26T17:12:00.003+01:00

I natt vaknade jag med en toppnotering på febern. 40,3 visade termometern. Jag trodde jag skulle dö. Inte på riktigt, det bara kändes så just då. Gick ut och satte mig ett tag för att kyla ner mig, medan Alvedonen skulle ta skruv. Vaknade nästan feberfri, men ack så trött.

Sebbe har vabbat idag, för att sköta om sin sjuka familj. Signe fick åka en sväng till förskolan, eftersom hon var frisk och klättrade så smått på väggarna. Vi andra har mest tagit dagen i horisontalläge.

När Signe kom hem vid 14-tiden var det en ovanligt gnällig Signe. Visst, hon kan gnälla rejält om hon inte får leka med nån kompis eller så, men det här var nåt annat. Sen började hon klaga över att hon frös, var trött och hade ont i huvudet. Så febern hade slagit till på henne också. Lika bra att ta alla på en gång, så är det gjort sen.

Nu under eftermiddagen har febern börjat stiga på mig igen, vilket tydligen är helt normalt, enligt min vän Dr M, som jag ringde och konsulterade i förmiddags. Jag hoppas att Sebbe klarar sig, så att han kan förse sina sjuklingar med det vi behöver.

[söndagsrapport från sjukstugan]

2009-01-25T17:21:00.003+01:00

Febern har blivit ett med mig, verkar det som. Den vill inte ge med sig. Inte än i alla fall. Vaknade återigen med hög feber, även om den nu på eftermiddagen ligger strax över 38. Vet att det löser sig på jobbet, vilket så klart gör att jag slappnar av, och det är nog bra för tillfrisknandet.

Jag har fått sällskap i sjukstugan. Vaknade i natt av en kokhet Maja som inte ville vara nöjd. Termometern visade ungefär samma höga feber som sin mor. Under eftermiddagen kom Signe ner från sitt rum och sa att Elia låg och sov på hennes säng. En högst ovanlig företeelse. Mycket riktigt hade även lilleman dragit på sig hög feber.

Nu är vi ett gäng slagna hjältar här. Men skam den som ger sig. En vacker dag är vi friska igen!

[rapport från sjukstugan]

2009-01-24T19:02:00.003+01:00

Igår morse när jag vaknade, hade jag 39,8 grader i temp. Det är mycket på en vuxen människa, vill jag lova. Tillbringade i princip hela dagen i horisontalläge i soffan. När jag vaknade i morse hade jag "bara" 39 grader, vilket kändes på gränsen till frisk, efter toppnoteringen igår. Under dagen har febern fortsatt att sjunka, och ligger nånstans vid 38 grader nu. Livet har liksom återvänt!

Sebbe har jobbat idag, så jag lånade ut Elia och Signe till varsina kompisar under eftermiddagen. Elia har kommit hem och Signe kommer med pappa när han kommer från jobbet. Maja har myst med mig i soffan. Inget gnäll, inget tjat. Hon har kommit med lite skedar och "matat" mig med olika saker. Mest med stearinljus. ;-)

I början på veckan scrappade jag barnens förskolebild från i höstas. Den sitter nu på en pannå i hallen. Jag har förevigat den för att visa (jag blev så grymt nöjd!). Men var i allsindar är sladden som man tankar över bilderna med? Och kortläsaren i datorn har sagt upp sig.

Nåväl, en vacker dag kommer sladden fram, och då ska jag visa upp mitt senaste alster.

Nu ska jag fortsätta att krya på mig!

[sjuk]

2009-01-22T16:15:00.002+01:00

Jag är jättesjuk, och vill bara gnälla och få lite symatier. Hade 39,1 graders feber vid lunch, så jag pallrade mig hem från jobbet. Att vara sjuk är det värsta jag vet. Hoppas att dom andra klarar sig undan.

[jag är kärlek]

2009-01-21T19:51:00.005+01:00

Jag tog ett test. Det är ju alltid kul. "What is your word?" heter testet. Mitt ord blev Kärlek.

"You see life as possibility to form deep connections with a few people. Relationships are the center of your world, and you always take time to bond with those you love. You are caring and giving. You enjoy helping those you love. And when it comes to romantic love, you feel passionately ... even in a very long term relationship."

Hur bra stämmer inte det...?
Vad är du för ord?

[män i uniform]

2009-01-15T20:43:00.006+01:00

Idag fyller Sebbe himself år. Jag skulle ha köpt en present. Och jag skulle ha fixat en liten tårta till i morse, när barnen och jag tomhänta gick in och sjön "Vi gratulerar...". För att råda bot på detta, åkte barnen och jag, efter avslutad arbetsdag och förskoledag, och inhandlade en Toblerone-tårta på stans bästa konditori. Vi passade på att fika varsin smörgås där, innan vi åkte till Sebbes jobb.

Lite smånervösa klev vi ur bilen och hoppades att dörren skulle vara upplåst. Jackpott. Eftersom jag aldrig varit på Sebbes jobb tidigare, mer än utanför, hade jag ingen susning om vart jag skulle ta vägen med tre barn och en tårta. Dessbättre har ju landstinget förstått, att människor som kommer till ett sjukhus inte vet vart dom ska ta vägen, och därför satt upp tydliga skyltar. Efter lite svängar hit och dit, hittade vi rätt dörr och ringde på. Efter ett litet tag kom han, Sebbe himself, och fick sin tårta.

Det sägs att det är något visst med män i uniform. Dom flesta som säger det menar med största sannolikhet poliser, brandmän och militärer. Lite machoyrken, så där. Knappast sjuksköterskor. Men där stod han, min alldeles egen man i "vit pyjamasuniform". Så fin, så underbarbar, så min...

Grattis, älskling!

[så glad jag blir...]

2009-01-15T07:27:00.003+01:00

"Det är med stor ära som jag tilldelar dig den här awarden! Jag älskar att läsa din blogg! Tack för att jag får följa dig i din vardag. Du har en underbar mammablogg. Be proud!"

Så glad jag blir! Jag fick den här från Milla. Jag ger awarden vidare till Betsy och Simelise - två favoritmammabloggar, som är fulla med allt som ryms i livet som barnfamilj.

[jesus & den svenska skolan]

2009-01-13T19:22:00.002+01:00

Ramlade äntligen över en, i mina kretsar, omtalad artikel.

[liten sjukling med uppdatering]

2009-01-05T10:02:00.003+01:00

Under i stort sett hela julledigheten, har det hostats här i huset. Först ut var Maja, sen Signe, Elia, farsgubben och senaste tillskottet i hostarnas klubb är jag. Jag hostar inte så mycket, men det retar i halsen.

Barnen somnade senare än vanligt igår. Dom lekte och hade så roligt tillsammans, att vi inte hade hjärta att avbryta. Tillslut somnade dom dock, och efter bara en liten stund kom Signe nertassande. Pappan hade gett henne en puss på halsen, så nu hade hon fått ont när hon svalde. Ajaj då, inte visste jag att pussar har en sån effekt på oss... Signe blev erbjuden att sova i min säng, men vidare värst mycket sömn tror jag inte att det blev. Hon gnällde sig genom natten, trots alvedon. På morgonen vaknade hon och sa att det var otäckt när vattnet rann ut från örat. Jaha... en sprucken trumhinna. Inte undra på att hon gnällde.

Nu väntar jag på telefonsamtal från vårdcentralen och förhoppningsvis ett litet besök hos doktorn. Tills dess blir det nog mest en stillsam dag.

Hade ändå inte tänkt gå ut i solen, den gnistrande snön och dom tjugo minusgraderna. Öroninflammation är en bra anledning till att stanna inne.

Uppdatering:
Vårdcentralen ringde och vi fick komma och träffa en läkare, som konstaterade öroninflammation hos lilla damen. Lite penicillin senare är Signe pigg som sällan förr. Febern är borta och humöret på topp. Skönt att det verkar bli så lindrigt!

[pysslingar är vi allihopa]

2009-01-03T18:52:00.004+01:00

Igår kände jag ett visst sug efter att scrappa. Plockade fram lite grejer och skulle precis sätta igång, när hela barnaskaran kom ner till köket. Bara för att jag hade hela köksbordet fullt med saker som dom inte får röra. Nåja. Inget att hänga läpp för. Barnen fick ta lite spillbitar och annat, och sen var pysslandet vid köksbordet i full gång.

Mitt pysslande resulterade i ett kort som ska skickas till farmor, som är på tur att fylla år. Jag fick punchinella från mamma i julklapp, och det var ju så roligt att använda. Snyggt blir det också.

[gott nytt år]

2009-01-01T10:15:00.004+01:00

På nyårsafton dukade vi fint, inför våra middagsgästers ankomst. När Signe och jag var på affären sålde dom tulpaner. Min absoluta favoritblomma, alla kategorier. Vita tulpaner, ljusgröna sevetter och beige duk blev en fin nyårskombination.

Värdfolket

Glad Maja

Stilig Elia

Leende Signe

Gästerna

En heltrevlig kväll i goda vänners lag fick avsluta det gamla året. Det nya året firade vi in med dito och raketer. Den nya almanackan är upphängd, och dom tidigare vita fälten fylls så sakteliga i.

[sy sydde sytt]

2008-12-29T10:16:00.004+01:00

Igår bar det av till IKEA. Vi skulle införskaffa ett litet skrivbord att ha under trappan, för att ha datorn på. Väl på IKEA hittade jag det här tyget, och blev förälskad direkt. Köpte några meter, och hemkommen ringde jag hem min utlånade symaskin, och började sy.

Sömnaden gick tämligen smärtfritt, och resulterade i en gardin till Majas rum. Den passar perfekt till den röda fondväggen, samtidigt som den innehåller flera andra härliga färger.
Det blev också ett "väggskydd" vid Majas säng (som fortfarande står oanvänd) och en liten duk på lekbordet.

[tillbaka till vanligheten]

2008-12-27T10:49:00.003+01:00

Helger och röda dagar är underbara. Det är härligt när familj och släkt kommer samman. Men det är också skönt när livet återgår till det normala igen.

-Idag kom morgontidningen!

Jag satt och drack kaffe (ur min allra bästaste "mammamugg") och läste tidningen medan barnen ritade och ritade och ritade. Och bråkade lite...

[god jul]

2008-12-22T20:28:00.003+01:00

GOD JUL

önskar hela familjen

"Idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, han är Messias, Herren."
-Luk 2:11

[i eget rum]

2008-12-22T14:05:00.005+01:00

I morse fick Maja sitt rum - det lilla projektet vi roat oss med under ett par veckors tid. Rummet, som från början var Elias, har fått tre vita väggar och en varm röd fondvägg. Dom svartbruna listerna har också målats vita, och det blev verkligen finfint. Det var roligt att se Maja upptäcka sitt rum. "Mina" utropade hon, så fort syskonen försökte röra något.

Har man inte fått nå't litet bord än, går det precis lika bra att servera kaffe på en gungälg från IKEA. Bäddsoffan får stå kvar ett tag till, så att våra nattgäster får sova i en skön säng. Så mormor & morfar, ni slipper sova i köket i jul. ;-)

Stolt Maja med eget rum.

Nu har det blivit dags att återigen stångas med glada julhandlare på Ica. Men vi har ju all tid i världen, så det ska nog gå bra.

[ett litet projekt]

2008-12-16T18:50:00.000+01:00

Vi håller på med ett litet projekt här hemma. Det tar en del tid i anspråk och beräknas vara klart till jul. Åtminstone måste delar av det vara klart till jul. Återkommer snart med bilder...

[maja två år]

2008-12-04T19:04:00.005+01:00

I lördags var det dags. Då fyllde Maja två år. Med andra ord finns här ingen liten bebis mer, utan bara barn. Maja har helt enkelt gått och blivit stor...

Barnen och jag var hos mormor och morfar över första adventshelgen, eftersom far i huset (vårt hus alltså) jobbade helg, och vi därför ville ha lite trevligt sällskap på annat håll. Maja, som steg upp i ottan tillsammans med Signe, fick öppna sina paket i mormor och morfars säng när vi alla hade vaknat. En egen docka, en docksulky och ett litet pussel fick hon. När sen frukosten skulle serveras "på säng", protesterade Elia att man verkligen inte får äta i sängen. Vi fick gå till bordet och äta istället...

Rosa marsipantårta med ljus att blåsa ut. Inte en alldeles enkel uppgift.

På kvällskvisten blev det pepparkaksbak. Barnen hängde i ett tag. Flitigast var Signe, som bakade fantasifulla kreationer på löpande band.

Den finaste pepparkakan stod Signe för. En sugga som diar sin lilla griskulting.

[varsågod och sitt]

2008-11-26T20:29:00.005+01:00

I måndags kom den - vår efterlängtade soffa.
Enligt barnen "en svängig" soffa. Med mina ord en hörnsoffa.
Äntligen kommer vi att få plats i soffan, hela familjen
- och ännu fler!
Fortfarande känns det lite overkligt med en så ny och fin soffa. Det är knappt att man vågar sitta i den.
Kuddarna kan ju bli skrynkliga...
Nåväl.
Vi är helnöjda och jätteglada över att soffköpet äntligen blivit av.

Nu ska jag adventsstöka lite innan jag och John Blund drar oss tillbaka.